Wood is most often the obvious material for me, which is also the case in this project; I don’t often relinquish control over the material as I did here. A split surface follows the wood’s obvious direction and structure – its will, not mine. But am I really relinquishing control, or just giving control over to the material I thought I’d learned to tame? Which in this case should mean that in some way I retain control.
The interior of the wood will be my exterior and by following its direction, I show the material’s own will despite it being me who directs.
Oftast är trä det givna materialet för mig, vilket även är fallet i detta projekt, men inte lika ofta släpper jag kontrollen över materialet som nu. En kluven yta följer trädets givna riktning och struktur, dess vilja, inte min. Men är det verkligen det jag gör, släpper kontrollen, eller överlåter jag bara kontrollen till materialet jag tror jag lärt mig att tämja? Vilket i så fall borde betyda att jag på sätt och vis behåller kontrollen.
Trädets insida ska bli min utsida och genom att följa dess riktning visar jag upp materialets egen vilja trots att det är jag som bestämmer.
